Den nya svenska pappan

14 maj, 2014 | by Heikki Jalakas |

Den nya svenska pappan

Sedan införandet av pappamånaderna 1995 och 2002, har allt fler pappor tagit ut föräldraledighet. Men det är fortfarande få som stannar hemma en längre tid med sina barn. Forskarna kallar dem ”nya svenska fäder”. Philip Olin är en av dem.

TEXT & FOTO: Angelica Capitao Patrao

Philip Olin har precis låst ytterdörren. Han går med lugna steg mot grinden och öppnar den för Othelia som vill ut med sin cykel. I barnvagnen sitter Malou med sin rosa jacka och röda Converseskor. Med sin blommiga hjälm på huvudet cyklar Othelia ut på gatan i det lugna och ljusa radhusområdet i Kortedala. Det är onsdag morgon och Philip ska lämna Othelia på förskolan. Han är inne på sin 108:e dag som pappaledig.

Philip, 30, har varit hemma med sina barn sedan i början av januari. Othelia, 3 år, är äldst och går i förskolan två dagar i veckan. Lillasyster Malou är 1,5 år. När han inte är pappaledig jobbar han som ingenjör på teknologi- och designbolaget GVA. Frun Lina är grundskolelärare och det är dels på grund av hennes jobbsituation som Philip har valt att stanna hemma med barnen.
– Lina kan inte gå tillbaka till jobbet mitt i en skoltermin. Sen har vi inte haft förskoleplats till Malou, men vi fick faktiskt nyss besked om att hon kan börja om en månad, säger Philip. 

Roger Klinth är genusforskare vid Linköpings universitet och har bland annat skrivit böckerna ”Göra pappa med barn” och ”Nya svenska fäder”. Han menar att dagens pappor utan tvekan är mer närvarande i sina barns liv. 
– Det har gjorts mycket studier på data från 1950- och 1960-talet och data från idag. Andelen timmar som männen är inblandade i vård av sina barn har ökat ganska dramatiskt. Så de är betydligt mer orienterade mot föräldraskap och omvårdnad än vad de så kallade gårdagens pappor var, säger Roger Klinth. 

Enligt Roger Klinth finns det olika sorter pappor som tar ut sin föräldraledighet på olika sätt. Den vanligaste är vad han kallar för andrahandsföräldern. 
– Det finns de som tar ut minsta möjliga, de två öronmärkta pappamånaderna. De ser sig själva som någon form av andrahandsförälder som gör sitt lilla pass men egentligen inte tar något huvudansvar. Sedan finns det de som tar ut halva tiden av föräldraledigheten.
– Då handlar det mycket om en barnorientering. Man ser det som oerhört väsentligt och viktigt, både för ens egna utveckling och barnens utveckling, att man är närvarande i barnens liv, säger Roger Klinth. 

Det finns också en form av existentiell dimension när det kommer till pappaledighet. Det kan vara att männen till exempel har gått igenom en lång sjukdom eller gått igenom en skilsmässa och velat vara närmre barnen. 
– De har tänkt att ”ska jag förslösa livet med bara arbete, och framgång på det planet? Nej nu vill jag satsa hårt på att vara nära mina barn”, fortsätter Roger Klinth.
– Slutligen finns det de som är jämställdhetsorienterade. Men det är ingen stor grupp som anger som främsta skäl att man tar ut lång föräldraledighet därför att man tycker att det är superviktigt med jämställdhet mellan män och kvinnor. Det verkar inte vara något huvudargument, forsätter Roger Klinth. 

Vattnet ligger alldeles stilla över Bolmen. Året är 1993. Det börjar bli lite kyligt i luften. Solen har under dagen glittrat över sjön som många har hoppat i för att svalka sig. Men nu har solen börjat gå ner. 
Philip och hans pappa Jan är ute på en av många fisketurer som de brukar ta på somrarna. Det har de gjort sedan Philip var fem år gammal. De sitter i den vita ekan med aktersnurra. Jan har precis tänt en cigarett. Det ger nämligen tur om man röker, då kan man få napp. Men Philip är för liten för att få prova. Plötsligt rycker det till i pappa Jans fiskespö. Philip och Jan tittar på varandra. Jan börjar veva in draget. Då ser de. Det är en stor gädda som har nappat. Jan blir alldeles uppspelt och ställer sig upp i ekan. 
– Philip, ta fram håven. 
Ju närmre gäddan kommer, desto ivrigare blir Jan. Det är sällan de får napp, men nu händer det. Kanske tack vare cigaretten. 
– Philip nu måste vi ta den. Du måste fånga fisken.
Jan är så ivrig att ekan börjar gunga rejält. Philip står redo med håven. Jan vevar in draget snabbt och plötsligt hänger den sprattlande gäddan framför dem vid kanten på ekan. 
– Ta den nu! 
Det sker på några få sekunder. Philip är millimeter från att få in gäddan i håven, men båten gungar för mycket. Jan vacklar till och råkar knuffa till Philip som försöker ta gäddan. Då stöter han till draget med håven och petar av gäddan från draget. Splash. Och så försvinner gäddan in i den nu inte lika stilla sjön. Kvar på ekan står Philip och Jan. Förvirrade och besvikna. 

Jan Olin, 58, växte upp med en pappa som aldrig var föräldraledig. Det var mamma som var hemma och tog hand om Jan och hans syskon enda tills de var uppe i skolåldern, något som var vanligt på den tiden. 
– Jag som är född på 1950-talet är ju färgad av hur mina föräldrar hade det. När jag blev pappa var pappaledighet ingenting man diskuterade egentligen, utan det var ganska naturligt att mamman tog det, säger Jan, när jag når honom på telefon en kväll i maj.
Jan var inte heller pappaledig med någon av sina barn, förutom enstaka dagar. Något år innan Philip föddes startade han ett eget företag, vilket gjorde att han inte hade någon möjlighet att vara borta mer än några dagar. Men det är inget han nu i efterhand känner att han ångrar.
– Jag hade så mycket både när jag kom hem från jobbet och på helgerna. Jag lät mamman göra vad hon ville och tog mitt. Det kan säkert finnas pappor som har gift sig med jobbet och aldrig var hemma. De kan nog tänka tillbaka och säga att de har missat en del under barnens uppväxt, men så känner absolut inte jag, säger Jan. 

Galaxen är en stadslantgård som ligger mitt i Bergsjön bland höghusen som är en del av Göteborgs miljonprogram. Hit brukar Philip åka med Malou och Othelia några gånger i veckan för att titta på djuren. I bakgrunden hör man tuppen gala och barn som låter. Hönsen och tuppen går fria bland besökarna. Malou tar tag i sin pappas hand och de går hand i hand mot kaninerna. De går förbi det faluröda huset och den lilla dammen med ankor. Förbi dörrar som står öppna. Tittar man in genom en av dem ser man en man i blå hängselbyxor som häver hö. Det har samlats några barn som tittar på några gotlandskaniner i en bur. Philip plockar fram morötter från jackfickan och ger dem till Malou som står och tittar på kaninerna. 
– Nu kan du mata dem Malou, säger Philip
Hon petar in morotsbitarna genom hålen i staketet. Bitarna hamnar på marken, kaninerna får syn på dem och skyndar sig snabbt för att äta upp dem. De andra barnen får några morotsbitar av Malou och börjar också mata kaninerna. Ett barn börjar äta moroten istället. 

För Philip är det bästa med att vara hemma att man får så bra kontakt med barnen.
– Othelia var lite mammig i början men med Malou har det nästan varit tvärtom, så det är ju kul. Sen får man bra kontakt med barnen. Det finns ju vissa pappor som inte ens vet hur man umgås med sina barn. 
Philip och hans fru Lina har inte heller velat att barnen börjar för tidigt på förskolan.
– Där får de oftast klara sig själva, de ramlar och slår sig och står och fryser. Så vi har velat att de ska vara rätt stora och självständiga innan de börjar på förskolan. Som nu, Malou börjar om en månad och det känns rätt lagom. 
Det jobbigaste med att vara hemma är för Philip att man inte får någon tid alls för sig själv. 
– Man har ingen tid att fixa sig eller ta på sig kläder ibland utan det är full fart hela tiden. Så det ska på något sätt bli skönt att börja jobba igen. Ta på sig rena kläder och fixa till sig i håret innan man åker iväg till jobbet, säger Philip. 
Philip har fått prioritera bort aktiviteter. Nu går det inte att bara göra ett gympass eller gå ut och springa, saker som tidigare har varit en självklarhet. 
– Vi kollade senast igår på Biggest Loser och då sa jag att det hade varit så jäkla skönt att få en barnfri helg där vi planerar att äta nyttigt, ta en långpromenad, simma och göra ett gympass. Vi kör en helg där vi tar fyra-fem träningspass och äter nyttigt och kommer i gång liksom. Men då måste man planera in det, fixa med barnvakt hos mormor och morfar. En sån grej som man inte hade behövt planera in förr, utan då hade man bara kunnat säga ”vi äter sallad ikväll och så gymmar vi”. Men barnen tänker ju inte äta en sallad. Så då blir det två olika måltider, och det går inte att gå iväg och träna båda två, säger Philip. 

Det är ingen nyhet att man förändras som person när man blir förälder, det har både Philip och Jan upplevt. 
– Man mognar till med en gång och fokuserar kanske på annat än vad man tidigare har gjort. Man justeras, säger Jan.
– Rätt mycket faktiskt. Man är känsligare på något sätt. Man har mer empati, tänker mer på barnen och kan sätta sig in i hur andra har det, säger Philip.
Just det har man använt sig av i den statliga propagandan för pappaledighet, särskilt på 1990-talet, berättar genusforskaren Roger Klinth. 
– På 90-talet pratade man mycket i de här kampanjerna om pappaledighet som någon form av självutvecklingskurs och kompetensutveckling, det var oftast kopplat till deras yrkesliv så det skulle bli attraktivt. Att man kan utveckla ledaregenskaper eftersom man har tagit hand om barn i hemmet, styra saker i rätt riktning och  ha många bollar i luften, säger Roger Klinth. 
Det sistnämnda ger Philip exempel på när han bär Malou och ska koka kaffe samtidigt.
– Man blir rätt duktig på att göra saker med en hand, lite multitasking. 

Både Philip och hans fru Lina är födda och uppvuxna i Småland, så varken mor- eller farföräldrar finns i Göteborg, vilket kan vara lite jobbigt. 
– Det hade varit skönt att ha dem närmre, bo i samma stad hade varit perfekt. Jag växte upp i samma stad som mina mor- och farföräldrar och fick en naturlig relation till dem. Men nu för Othelia och Malou, i och med att det är så många mil emellan, så träffas de bara i samband med att någon fyller år eller vid jul. Den relationen blir ju lidande för dem vilket är tråkigt så klart, säger Philip. 
Pappa och farfar Jan håller med.
– Ja, det är ju inte så jätteroligt. Det är på snudd för långt för att köra fram och tillbaka över dagen, även om det händer. Jag brukar säga att det hade varit väldigt trevligt att ha dem nära, men å andra sidan så slipper man de här panikinlämningarna på eftermiddagarna ”ta ungarna, vi orkar inte mer”, säger Jan och skrattar. 

Hemma hos familjen Olin har det blivit eftermiddag. 
– Nu är det dags för dig att sova lite Malou, säger Philip. 
Men Malou vill inte gå upp till sitt rum än. Det är något hon vill.
– Vad är det Malou? Philip håller i henne och ser frågande ut.
Hon pekar på något. 
– Vill du ha vattnet? Nej, det var inte det. 
Hon pekar på en lila napp som ligger på golvet. Hon vill ha den istället för den rosa. Philip går upp med Malou. Efter några minuter är han tillbaka. Nu ska han passa på att ta disken, eller kanske tvätten. 
– Nu håller vi dessutom på och målar om lite hemma, man brukar hinna med en strykning per fönster per vila hon tar, säger Philip och skrattar.

Läs vidare

Mest lästa

  • No results available